Oväntad glädje & avslappning

Den 50-åriga kvinnan gjorde sig redo för en promenad i vårsolen. Trots sin svåra demens, hade hon fin fysik och uppskattade långa promenader. Hennes ansikte var allvarligt som alltid, och med mycket stel mimik. "Fin hund", sa hon. "Jag har haft en hund. Han hette Kosmo." Hon tog på sig jackan. "Vill du gå en sväng i skogen idag?" frågade jag. "Ja, gärna", svarade hon med sin monotona röst och allvarliga ansikte. Jag frågade om hon ville hålla kopplet och det ville hon. Kvinnan tog över det färgglada kopplet, medan jag diskret satte ett grått extrakoppel i selets bröstring. Vi gick iväg mot skogen. Harry var ivrig, med hög energi som vanligt. Han fick oss att komma upp i fart. Kvinnan höll i ett slakt koppel, medan jag ansvarade för själva styrningen av promenaden med mitt koppel. "Skönt att komma ut", sa hon tonlöst. Vi samtalade lätt, medan vi promenerade i solen. Kvinnan var tyst långa stunder och berättade stötvis om saker som dök upp. Återkommande nämnde hon sin stora saknad över sina barn, som hon inte träffat på länge. Hon verkade inte reagera nämnvärt på Harry idag och jag började känna mig lite modfälld, även om jag visste att en solig promenad alltid har någon positiv effekt. Vi kom fram till den lilla sjön och Harry började vifta vilt med sin plymliknande svans. "Oj, vad glad han blev över att se sjön. Ska vi låta honom bada lite", frågade jag och tog försiktigt kopplet från kvinnans hand. "Ja", svarade hon tonlöst, men jag tyckte mig se en nyfiken glimt i hennes ögon. Jag satte på Harry ett flexikoppel och lät linan löpa. I full fart öste han ner till vattenbrynet och började plaska och snurra runt så att det stänkte. Kvinnan lyste med ens upp som en sol och ändrade även kroppshållningen. I hennes ansikte satt ett leende, som gick från öra till öra. Hennes knutna nävar öppnade sig och hon ställde sig mer avslappnat med en bekväm bredd mellan fötterna. Med fullt fokus tittade hon på den vilde Harry. Jag lät honom röja runt. Effekten var rörande och jag njöt av kvinnans glädje. Egentligen ingick det INTE i min plan att forsla hem en blöt och lerig hund i bilen, men... så fick det bli. Och det var värt det!