Låsta känslor öppnas i samtalsterapin

Vi sitter tysta i den lilla samtalslokalen. Den unga kvinnan har satt upp hälarna på stolen och lutat hakan mot sina knän. Hon gungar lätt. Tårarna rinner ner för kinderna. Det har gått en stund, sedan min senaste fråga. Kvinnan verkar inte kunna fortsätta. Jag vänder blicken mot Harry på golvet, uttalar lätt hans namn. Han vänder direkt på huvudet och ser på mig med sina varma bruna ögon. Jag forsätter att titta på honom och han reser sig upp, känner på sig att jag vill något. När jag inte ger någon signal, tittar han istället på kvinnan - vilket var precis vad jag var ute efter. Han tar några steg fram, kvinnan lyfter blicken och ser på honom. Jag avvaktar. "Hej, Harry", säger kvinnan med skakig röst. Harry tar ett steg till och lägger hakan mot hennes fötter på stolskanten. Kvinnan släpper det hårda greppet om sina underben och klappar Harry på huvudet med ena handen. Harry börjar vifta på svansen när han får respons. Hans lurviga tass prövar försiktigt att göra "High five" i luften. Kvinnan skrattar till och böjer sig ner för att klappa Harry med båda händerna. Jag njuter av Harrys effekt, att han så oförställt kan öppna stängda dörrar och låsa upp låsta känslor. Kvinnan frågar om hon får sätta sig på golvet, hos Harry. Jag nickar och ler. Hon sjunker ner på golvet och Harry försöker få igång en lek med kvinnan. Han ställer sig med rumpan i vädret och viftar glatt på svansen. Kvinnan skrattar till. Jag visar Harry att det inte är tid för lek, just nu. För tydlighetens skull, sätter jag mig också på golvet i en vilande position. Harry tar tag i sitt ben igen och lägger sig tillrätta på mattan. Kvinnan stryker honom över ryggen och vi fortsätter samtalet. 

När vi är klara, undrar kvinnan om inte Harry kan få följa med henne hem. "Det borde liksom ingå i samtalsterapin, att Harry följer med hem", skämtar hon försiktigt. Med en påtagligt mer avslappnad kroppshållning, än när hon kom, lämnar hon oss för denna gång. "Hejdå Harry, vi ses om 14 dagar" hojtar hon och vinkar varmt. Jag har vant mig vid att mina kunder inte längre säger hej och hejdå till mig - bara till Harry  :-)